minfiktivaverklighet.blogg.se

 

Titel: Tell the Wolves I'm Home (sv Låt vargarna komma)

Författare: Carol Rifka Brunt

Utgivningsår: 2012 (sv 2013)

Sidantal: 400

 

Om man råkar vara intresserad av ungdomslitteratur har det varit svårt att undvika att höra talas om den här debutromanen. Jag sög på karamellen en lång tid innan jag slutligen beställde hem den efter jul. Någon jämförde den med Jellicoe Road (2008, sv 2012) av Melina Marchetta, och den romanen har jag sedan jag köpte den 2011 påbörjat ett okänt antal gånger - och läst ut exakt noll. 

 

Med Tell the Wolves I'm Home gick det annorlunda. Romanen handlar om 14-åriga June vars bästa vän är hennes morbror tillika gudfar Finn. De har gemensamma intressen och platser de brukar besöka tillsammans och är så gott som oskiljaktiga. Det är 80-tal och AIDS är sjukdomen på allas läppar. När Finn insjuknar och småningom går bort blir June varse om hur lite hon egentligen visste om honom och hans liv.

 

Jag gillade verkligen romanen skarpt. Den stannade kvar långt efter att jag hade lagt ifrån mig den, trots att jag ibland störde mig på June. Hon beter sig inte alltid som en 14-åring, eller snarare: hon beter sig inte som jag minns att jag betedde mig som 14-åring. Ibland känns hon jättebarnslig, max elva liksom, sedan får man plötsligt veta att hon minsann både röker och dricker. Men det är en liten detalj i en i det stora hela fantastisk roman. Läs för guds skull!

 

Mitt betyg till romanen blir 8/10. Mycket välskriven och mångsidig roman.

 

(Punkt 27 i läsutmaningen: Läs en debutbok.)