Titel: Midwinterblood
Författare: Marcus Sedgwick
Utgivningsår: 2012 (originalutgåva 2011)
Sidantal: 263
Jag har sett många bokbloggare skriva att de aldrig köpt eller lånat en bok enbart utgående från dess utseende. Jag gör det väldigt ofta, får jag erkänna. Den här snygga boken lånade jag på biblioteket förra veckan. Med tanke på pärmens citat (Vad skulle du offra för någon du älskat för alltid?) trodde jag att det rörde sig om en omvälvande kärlekshistoria.
Och visst, på sätt och vis gör det väl det. Det är år 2073 och journalisten Eric Seven kommer till ön Blessed för att göra ett undersökande reportage om odödligheten som sägs råda på ön. Öns yngsta invånare heter Merle och är en mycket vacker kvinna som får Eric att tro på kärlek vid första ögonkastet. Han upplever det som att de träffats tidigare.
Det har de också. Många, många århundraden tidigare lovade Eirikr sin Melle evig kärlek - även om han dog skulle han leva sju liv till, och han skulle finna henne i vartenda ett. Historier från alla dessa sju olika liv vävs samman i en annorlunda roman där inte bara namnen och miljön, utan till och med språket, anpassats till de olika tidsperioderna. Eftersom jag hade väntat mig något helt annat blev jag överraskad, för det mesta positivt. Ändå kände jag att det blev för mycket att hoppa av och an på det där sättet, och temat är väl i ärlighetens namn inte riktigt min cup of tea.
Fun fact: Romanens titel är en referens till Carl Larssons målning Midvinterblot.
Mitt betyg till romanen blir 6/10. En bra roman, om än inte den bästa jag någonsin läst, med ett gott språk och en annorlunda, lite kuslig handling.
(Punkt 62 i läsutmaningen: Läs en bok där omslaget innehåller ett fyrbent djur.)
Kommentera