Titel: Eleanor & Park
Författare: Rainbow Rowell
Utgivningsår: 2013
Sidantal: 325
Året är 1986 och Eleanor börjar på en ny skola efter att ha flyttat tillbaka hem till sin mamma och styvpappa. I skolbussen hamnar hon bredvid Park, den enda som inte ignorerar henne totalt. Det börjar som en tyst acceptans men övergår snart i vänskap - de läser serier tillsammans på bussen och Park gör mixtapes med sina favoritlåtar åt Eleanor. De inser snart att de tycker om varandra som mer än bara vänner, och då spelar mobbarna mindre roll för Eleanor. "Park, I don't like you ... I think I live for you."
Dessvärre är livet som det är, och därför är inte berättelsen alltigenom lycklig. Jag skrattar på somliga ställen men håller andan eller tvingar tillbaka tårarna på betydligt fler. Under ett dygn lever jag på 80-talet och jag älskar Park och Eleanor som jag älskar mycket få romankaraktärer. Jag älskar Eleanors ständiga "God." då hon känner sig obekväm eller klyschig, och jag älskar Parks nördiga förkärlek för serietidningar. Jag älskar att historien är bra och att språket är bra och att inget förstör, att en roman faktiskt för en gångs skull är helt och hållet underbar.
Mitt betyg till romanen blir 9/10 (Jag vet inte riktigt vilken roman som skulle kunna nå upp till 10/10, men jag tänker lite att jag vill spara det ifall jag blir dödskär i en roman som inte liknar någon annan, liksom). Alla borde läsa den. I mars kommer den svenska översättningen.
(Punkt 40 i läsutmaningen: Läs en bok som utspelar sig för minst 20 år sedan.)
Kommentera